En nostalgisk tillbakablick på retro LEGO® datorspel från 1990-talet

Dagens ungar. De vet inte hur bra de har det. Åtminstone inte när det gäller LEGO® videospel.

Ha tålamod med oss.

Föreställ dig ett barn. Som heter Billy. Billys första erfarenhet av LEGO videospel var LEGO Marvel Superheroes. Billy sitter bara här och har sitt lilla livs upplevelse när han viner runt Manhattan som Iron Man eller Hulk eller Spiderman och tänker ”LEGO videospel har säkert alltid har varit så här lätta att spela hahahaha.”

Nu ska du få höra sanningen, låtsasbarn som vi precis hittade på.

Du sitter på en tron av klossar byggd på VÅRA ryggar. Vi som ägnade tusentals timmar åt att spela de ursprungliga LEGO videospelen, för hundratals år sedan, i slutet av 1990-talet. En förhistorisk tid då konceptet ”intuitivt spel” var lika främmande som fidget spinners eller baktävlingar på tv.

Och vet du vad, Billy? Vi älskade det. Det satte våra hjärnor på hårdare prov än vad ni, med er grafik och era spel som inte konstant kraschar, kan föreställa er.

För att fira 25-årsjubileet för LEGO spel kan du hänga med när vi ser tillbaka på tre av de mest legendariska (och ökända) tidiga LEGO videospelen.

LEGO Racers (1999)

Så, Billy. Du kanske *tror* att du vet vad som gör ett racingspel bra … Responsiv styrning, fantastisk grafik, realistisk fysik och så vidare.

Men du har så otroligt fel att det faktiskt är pinsamt.

För tidernas allra bästa racingspel hade inte en enda av de egenskaperna.

LEGO Racers ställer dig inför Legolands ”största racingmästare” – Rocket Racer, som är så talangfull att han vägrar att tävla mot någon innan de har besegrat sex karaktärer – inklusive Basil the Batlord, Johnny Thunder och Gypsy Moth.

Låter det vettigt? Det behöver det inte göra, Billy, för det här är vilda västern för datorspelen 1999, KOM IGEN.

Som man kan förvänta sig i ett LEGO spel kan allt anpassas som du vill. Du kan få bilen i vilken form du vill och dekorera den med LEGO tillbehör. Jag vet att det knappast imponerar på dig, Billy, som spenderar 50 000 kronor av dina föräldrars pengar på ett fint armband som dinglar från ditt virtuella vapen. Men på vår tid kunde vi knappt tro att det var sant.

Du ville att din karaktär skulle ha ett robothuvud? Visst. En cowboyhatt? Inga problem. Ett träben? Nästan ett måste, faktiskt. Man kunde till och med ändra på karaktärens ansiktsuttryck på körkortet (!!!)

Det var många roliga timmar. Jo, det tog bokstavligen timmar innan man ens började spela spelet …

Själva loppen var en blandning av det totala kaos, galna spelande och fullständiga beroendeframkallande som var typiskt för LEGO spel på den tiden. Höjdpunkterna var boosts, varav de bästa tog dig in en i en tidskapsel och teleporterade dig halvvägs framåt i banan. Det är en funktion som vi gärna skulle vilja se införas på riktiga, professionella biltävlingar. Sätt igång, vetenskapen.

LEGO Island (1997)

Var skulle vi börja om inte med det första LEGO datorspelet?

De flesta datorspel fram till 1997 var sådana där skumma klicka-och-peka-äventyr som du inte insåg var pedagogiska förrän du vaknade upp kallsvettig tio år senare och kände dig lurad.

Men LEGO Island ... det var en 3D-värld som upplevdes genom din karaktärs ögon, där du kunde förflytta dig VART du än ville (okej, inom gränserna för en märklig ö). Dessutom fanns det FEM karaktärer att välja bland! Ren lyx!

Det var fantastiskt att gå på upptäcktsfärd – framför allt på grund av de konstiga öbor du hela tiden stötte på, som bara verkade finnas till för att göra roliga trick för din skull, vilket oftast innebar att de föll isär. Smärtan måste ha varit outhärdlig.

”Storyn” bestod av minispel runt ön – från bogsering till vattenskoter – som växlade tvärt mellan det kaotiskt goda och det kaotiskt onda. Men den absoluta höjdpunkten i spelet kom efter att du råkade upptäcka en verklig handling. I pizzaleveransminispelet skulle du leverera pizza till den fängslade ”Brickster”, som … *kollar anteckningarna* … använde ångorna från den varma pizzan för att låsa upp sin cell.

Och ja, Billy, vi tyckte att spelet var tillräckligt roligt för att utan vidare ställa upp på det.

På det följde en helikopterjakt då du sköt pizzor på Brickster för att hindra honom från att förstöra ön. Ja, pizzor – det var bokstavligen det som hjälpte honom att komma undan. Och nu kommer det bästa av allt.

Om man misslyckades så misslyckades man på riktigt. Det finns en *verkligt* skräckinjagande, mardrömslik sekvens där alla de där öborna som du har lärt känna och älskar… SKREK I DESPERATION när deras försörjning låg i spillror omkring dem. Brickster ropade ovanför: ”DET ÄR MITT, BARA MITT.”

10/10

LEGO LOCO (1998)

Den här tågsimulatorn är med här främst för den helt fantastiska grafiken i den inledande sekvensen, där man ser en läskig, ond svävande människohand (så klart), som verkar fast besluten att sätta käppar i hjulet för minifigurer som försöker förhindra en tågolycka.

Vem skulle kunna göra något sådant, Billy?

Man kanske redan anade det, men spelet levde inte riktigt upp till inledningen. Det uttalade målet var att bygga byar, befolka dem och skicka vykort med tåg. Efter ett tag, och vi tror att vi talar för alla här, var allt man någonsin gjorde i spelet att plocka upp allt mer irriterade minifigurer och släppa ner dem på platser där de inte ville vara.

Så, Billy, för att svara på den tidigare frågan – ”Vem skulle kunna göra något sådant?”

Ehh. Vi. Vi skulle kunna göra det.

Vill du ha mer av fantastiska spel? I år firar vi 25 år av LEGO spel med fantastiska poddsändningar, roliga fakta och mer ...